Dansande rebeller
en kvalitativ undersökning av manliga
gymnasieelevers syn på dans
Syftet med detta arbete är att belysa vilken syn killar som studerar på gymnasium har på dans. Vi börjar arbetet med att förankra vårt syfte i styrdokumenten för att sedan visa på olika infallsvinklar på killar och dans, detta gör vi genom den tidigare forskning som gjorts inom ämnet. Vi kopplar samman vårt syfte med olika teoretiska utgångspunkter, vi har valt att fokusera på teorin om hegemonisk maskulinitet och den socialpsykologiska teorin om könsroller. I arbetet har vi även valt att belysa brytarbegreppet, ett begrepp som syftar på de människor som bryter in på områden som domineras av motsatt kön. Resultatet bygger på intervjuundersökningar som genomförts med åtta stycken killar som studerar på gymnasiet, fyra som läser på musikalprogram som innefattar ämnet dans och fyra som läser inriktningar som inte innehåller dans. Målet med intervjuundersökningen var att få ta del dessa gymnasiekillars tankar om dans och vilka olika bakomliggande faktorer som ligger till grund för dessa tankar. Resultatdiskussionen knyter an intervjuresultatet med den tidigare forskningen. Resultatet visar att majoriteten av de intervjuade killarna hade en positiv inställning till dans men var överens om att det råder fördomar och ett visst motstånd gentemot killar och dans. Killarna talar om att det existerar en tydlig bild i vårt samhälle av hur en man bör vara och menar att om man ägnar sig åt dans så passar man inte in i den bilden. En slutsats vi drar är att för att dansen ska få starkare status bland killar på gymnasiet krävs det att dansen får en stärkt roll i grundskolan.