Dans som skolämne
en intervjuundersökning om rektorers syn
på dans i grundskola och gymnasium
Syftet med uppsatsen är att undersöka skolledares attityder till dans som fenomen och dans som skolämne. Bakgrunden behandlar olika aspekter på kunskap samt ger en historisk beskrivning av dans i skolan. Litteraturen belyser såväl kunskapssyn och skola generellt som estetiska ämnen i allmänhet och dans i synnerhet. Vad som står om dans i skolans styrdokument sammanfattas. Uppsatsen kan placeras in i en hermeneutisk forskningstradition. Undersökningen genomfördes med halvstruktuerade intervjuer med tre rektorer för grundskolor och gymnasium. Rektorerna var till största delen positiva till dans i skolan. Skälen var undervisningens positiva effekt på andra ämnen, elevernas hälsa och att det är viktigt att kunna uttrycka sig med kroppen. Inte alla var positiva till dans som ett obligatoriskt ämne. En stor osäkerhet uttrycktes angående dans i grundskolans senare år. En av uppsatsens slutsatser är därför att det behövs mer forskning på dans i de äldre åldrarna. Dans ställs ofta vid sidan av den ordinarie verksamheten och beskrivs som häftig och jättekul. Det gör att dansens existens i skolan till stor del beroende av rektors personliga intresse för konstformen, vilket naturligtvis är ett osäkert läge.