Dans i skolan, något för pojkar?
Syftet med den här studien är att belysa dansens utformning och betydelse i skolan.
Detta med avseende att ta reda på om dansen bör komma in i grundskolans tidigare
år för att fånga upp pojkarna och även försöka lyfta fram vilka förutsättningar som
krävs för en bra dansundervisning. Syftet är också att kunna förstå och utveckla min
egen men förhoppningsvis andra danspedagogers dansundervisning i skolan och vill
under studiens gång försöka bilda en uppfattning om hur dansen kan bli mer
tillgänglig och intressant även för pojkarna.
Den dans som det talas om här är konstnärlig dans, dans som sceniskt
uttrycksmedel. Metoden jag använt mig av är kvalitativa intervjuer samt
litteraturstudier. I tidigare forskning har det visat sig att pojkar har en negativ
inställning till dansundervisning, när det ordas dans. Men danspedagoger som har
undervisat pojkar ser en positiv inställning hos pojkar under själva danslektionen.
För att fånga pojkarnas intresse då det gäller dans i skolan så har det i studier visats
att det krävs en danspedagog som håller i dansundervisningen, då pojkar och flickor
utvecklas olika motoriskt i de tidiga åren och ?attackerar? dans olika krävs det någon
utbildat i ämnet som kan lägga upp undervisningen så den anpassas även till
pojkarna. Huvudresultatet av den empiriska studien visar att det som motiverar
pojkar att väljer dans i skolan när den inte längre är obligatorisk är att de på något
sätt kommit i kontakt med dansen på ett positivt sätt och genom att pojkarna fått leva
ut passionen för dansen på ett ?manligt sätt? från början, det vill säga genom hiphop
och streetdance då det upplevs som en mer pojkaktig dansstil.