Dagvattenhantering i Luleå
inventering av utsläppspunkter och deras miljöpåverkan
Dagvatten är regnvatten samt smältvatten från snö och is som landar på en yta som är impermeabel det vill säga vägar, tak mm. Den främsta orsaken till förorening av dagvatten är trafiken. I en industristad som Luleå är även industrin en bidragande faktor till föroreningen. I Luleå kommun förekommer ingen rening av dagvattnet i dagsläget innan det når respektive recipient via separata dagvattenledningar och ytavrinning. En utredning har genomförts av dagvattensituationen i Luleå då en inventering gjorts bland annat som underlag för att kunna ta ett beslut om var sedimentprovtagning skulle genomföras. Det som framkommit under inventeringen är även tänkt att finnas till som ett underlag för framtida mer detaljerade utredningar. Då exempelvis provtagningsresultat från områden var liten föroreningsrisk för dagvattnet föreligger kan jämföras med provtagningsresultat från områden var större föroreningsrisk föreligger för att kunna skapa en heltäckande bild av dagvattensituationen i Luleå. 32 avrinningsområden och de fem vägar med högst trafikintensitet i Luleå kommun, som har mer än 15 000 fordon per dygn, har ingått i inventeringen. Faktorer som områdets area och karaktäristik samt utloppens dimension har kartlagts. Provtagningen genomfördes efter inventeringen på sediment i tre utvalda recipienter som bedömdes som lämpliga med hänsyn till faktorer som exempelvis områdets area, områdets förväntade föroreningsgrad, recipientens känslighet samt att det skulle finnas ett lämpligt dike att utföra provtagningen i. De områden som valdes ut för provtagning var Ytterviken, Notviken samt Gammelstadsviken och till dessa tre recipienter leds dagvatten från industriområden, bostadsområden, vägar och parkeringar i olika grad. Sedimentet analyserades med avseende på metaller och kornstorlek. Resultaten visar på förhöjda halter av metaller på två av områdena: Gammelstadsviken och Ytterviken, då jämförelse har gjorts med metallhalter som uppmätts vid en tidigare undersökning på Gültzaudden i Luleå och med kanadensiska riktvärden för sediment från 1993. Gültzaudden har fungerat som en referenspunkt som antas vara relativt opåverkad av dagvatten. Ett samband mellan kornstorleken och metallhalten kan ses på de två områdena med höga metallhalter, Gammelstadsviken och Ytterviken, då sediment med mindre kornstorlek innehöll högre halter av metaller än sediment med större kornstorlek. Den låga föroreningsnivån i Notviken kan möjligtvis förklaras med de specifika förhållanden som råder i Notviken då det är öppet vatten och då stranden kommer att påverkas av vågor som tar med sig dagvattensedimentet längre ut i viken. Sammanfattningsvis har det visats att det konventionella dagvattenledningssystemet i Luleå medför en risk för förorening av recipienter då dagvatten tillförs dessa vilket kan leda till långvariga miljöproblem. Utöver dagvattenflöde och föroreningskoncentration kan recipientens karaktäristik, som exempelvis vegetation och geomorfologi, ha en signifikant påverkan på föroreningsackumulation och på var föroreningarna ackumuleras i recipienten.