Daft Punk
En visuell analys av Daft Punk's filmer Interstella 5555 och Electroma med ett autenticitet, simulacra och reflexivitetsperspektiv
Populärmusik som vi känner den har de senaste 60 åren starkt fokuserat på mer än bara musiken. Ikoner som Elvis var bland de första som slog igenom stort där inte bara musiken utan ett ideal följde med i paketet. Denna trend har fortsatt genom åren med band som the Monkees som beskyllts för att inte ens spela musiken själva, David Bowie som starkt jobbade med image och presentation för att locka publik, Kiss som fortsatte på den trenden med mycket smink och explosiva scenframträdanden fram till idag då band som Kraftwerk och Daft Punk gått i en något liknande riktning. Fortfarande är det den yttre framställningen som är viktig men istället för att använda sig själva fokuserar man på virtuella och/eller mekaniska representationer.Men framställningen av sig själv behöver inte bara presenteras i ett enskilt medie utan kan avspeglas och föras fram i flera olika. På så sätt ges publiken utrymme att själva leta upp mer information genom att söka i flera olika medier. Detta kallas transmedialt berättande och kombineras i den här uppsatsen med visuell kultur som beskriver hur dagens samhälle präglas utav bilder. Bland annat ger visuell kultur breda ramar för hur en person införskaffar sig kunskap. Det talas om hur vår kulturella bakgrund påverkar hur vi tolkar en bild och att ingen tolkning behöver vara den andra lik. Men på samma sätt som t.ex. en viss kulturell bakgrund påverkar vårt sätt att se och tolka en bild kan den som producerar bilden lägga in tecken eller ikoner för att styra tolkningen i en viss riktning. Det går naturligtvis inte att styra det fullt ut då tolkningar är högst personliga men med hjälp av ett ramverk kan försök göras för att läsa dessa medvetet och omedvetet inlagda tecken eller ikoner. I genomförandet för den visuella analysen i denna uppsats fokuserar vi på det postmoderna och science fiction för att läsa in vad ett par robotliknande artister vill berätta med två av av dem influerade samt producerade filmer.I den här uppsatsen tittar vi närmare på Daft Punk och deras sätt att framställa sitt artisteri genom virtuella historier i filmerna Interstellar 5555 och Electroma. Här spelar vår tolkning in för att försöka se tecken/ikoner i filmerna och vilka paralleller vi kan dra utifrån visuell kultur och hur tanken om transmedialt berättande påverkat dessa produktioner.