Då utrymmet inte alltid ryms
En kvalitativ uppsats om upplevelsen av trygghet & utrymme på en arbetsplats där klientrelaterat våld förekommer
Syftet med denna kandidatuppsats är att undersöka hur yrkespersoner ser på utrymme och trygghet på en arbetsplats där olika former av klientrelaterat våld förekommer. Huruvida någon upplever sig ha ett stort eller litet utrymme kan bero på många olika faktorer. Kroppsliga förutsättningar och kön kan likväl som arbetsmässig kontext vara faktorer som påverkar. Det är svårt att generalisera varför en person upplever sig ha ett visst utrymme, men det är tydligt att yrkesutövares utrymme påverkas när de dagligen tvingas vara riskmedvetna runt våld på sina arbetsplatser. Tre kvalitativa intervjuer har genomförts för att undersöka hur dessa antaganden kopplas till verkligheten. Genusteori med ett intersektionellt perspektiv har verkat som teoretiskt redskap för att analysera resultatet. Intervjupersonerna i fråga arbetar inom Kriminalvården med ett av frivårdens behandlingsprogram vars målgrupp är män som blivit dömda för sexualbrott. Resultatet visade sig gå emot mycket av den tidigare forskningen utförd inom ämnesområdet klientrelaterat våld och trygghet. Personalen som intervjuats upplever sig ha ett stort utrymme och känner trygghet i sin roll som yrkesutövande programledare. Däremot framgår att programledarna besitter en ständig riskmedvetenhet som tar sig uttryck genom anpassningar i vardagen.