DNA i Rättsväsendet
En granskning av rättsäkerhet och bevisvärdering
Inom rättsväsendet har nyttjandet av DNA utvecklats enormt under de senaste 20 åren. Under mitten av 2009 publicerades en forskningsrapport som påvisade att DNA kunde tillverkas artificiellt och att inga idag vedertagna analysmetoder kunde särskilja fabricerat och genuint DNA. Uppsatsen syfte har varit att undersöka rättsäkerheten kring rättsväsendets användning av DNA i förundersökningar och brottmål samt att kritiskt granska den bevisvärdering som sker av DNA i brottmål. Studien konstituerades av en litteraturgranskning gällande analysmetoder av DNA samt domar där DNA låg till grund för domslut och domskäl. Rapporten avgränsades så att endast domar från svenska brottsmål undersöktes. Studien påvisade att rättsäkerheten kring DNA-analyser i huvudsak är hög även om det föreligger vissa anmärkningsvärda omständigheter som när det gäller den misstänktes möjligheter att bestrida förfarandet och resultatet av denna analys. Därutöver påvisade rapporten att bevisvärderingen av DNA-analyser i domstolarna är oerhört skiftande, men att de generellt tillmäts ett stort bevisvärde. Dessutom efterföljs den juridiska vägledningen bristfälligt, i vissa fall, med ett resultat att två åtal med liknande bevisläge kan dömas olika. Avslutningsvis påpekades att det genomslag DNA-analyser har erhållit i rättsväsendet kan inverka negativt på polisens brottsutredande verksamhet med den följde att rättsäkerheten kan inskränkas.