Bygga bort problemen
Kan förtätning öka den sociala hållbarheten i miljonprogramsområden?
Social hållbarhet har blivit ett alltmer omdiskuterat begrepp inom stadsplanering och bostadspolitik. Av de olika hållbarhetsaspekterna är det kanske den som är svårast att mäta och definiera, och det finns fortfarande förhållandevis lite forskning som på ett heltäckande sätt undersökt kopplingarna mellan den byggda miljöns fysiska struktur och människors sociala välmående. Trots brist på konsensus och raka, tydliga fakta, finns starka åsikter om hur en socialt hållbar stad ser ut. Denna uppsats studerar argument i den debatt som förts alltsedan industrialiseringen, av forskare, stadsplanerare och arkitekter. Det är dels en generell genomgång av inlägg i den allmänna debatten, men särskilt fokus läggs också på diskussionen kring efterkrigstidens höghusområden, i Sverige ofta kallade miljonprogramsområden.
Arbetet består av en litteraturstudie med efterföljande diskussion och reflektion. Först ges en allmän bild av hur den moderna staden beskrivs i litteraturen, samt de problem som återkommande tas upp i dessa beskrivningar. Uppsatsen söker vidare en definition på vad social hållbarhet kan innebära i en urban kontext, samt de kopplingar som, i stadsplaneringsdebatt och forskning, görs mellan den sociala hållbarheten och stadens fysiska form. Det konstateras att den stadsstruktur som främst verkar förespråkas idag är den täta och funktionsblandade kvartersstaden av traditionellt snitt, och att mycket vikt läggs vid de offentliga rummens betydelse för socialt välmående. Förtätning och funktionsblandning är därför två begrepp som undersöks vidare i uppsatsen, i deras generella betydelse med staden som helhet som perspektiv. I uppsatsens andra del läggs fokuset istället på de ensidiga och storskaliga höghusområdena från 60- och 70-talet. Dessa områden har alltsedan de byggdes fått utstå mycket kritik, och kopplas idag ofta till social problematik, segregation och fattigdom. Förtätning och ökad funktionsblandning lyfts ofta fram som lösningen på dessa problem, och i litteraturstudien studeras argumentationen, det visas på exempel från Sverige och Europa, och slutligen undersöks Malmö stads syn på kopplingen mellan förtätning och social hållbarhet i allmänhet och i stadsdelen Rosengård i synnerhet.