Bruxism - en förutsägbar parafunktion?
Bruxism är en vanemässig parafunktion som ofta delas in i två skilda fenomen, tandpressning och tandgnissling. Tandpressning anses vara kopplat till dagen och natten medan tandgnissling till natten. Bruxismens etiologi förklaras antingen med den mekaniska eller den psykologiska teorin. I dagsläget finns ingen definitiv metod för att registrera bruxism, som både har klinisk validitet i diagnostiseringen och som är kostnadseffektiv.
Syftet med denna studie är att visa om bruxism är en förutsägbar parafunktion som är ihållande från barndom till vuxen ålder. Dessutom ska en redogörelse av hur bruxism påvisas av tandvårdspersonal klargöras.
Metoden har varit att studera artiklar, bearbeta innehållet för att därefter välja ut det mest passande för syftet. Artiklarna är baserade på longitudinella epidemiologiska studier utförda i Sverige. Informationen redovisas i en tabell. Hälsodeklarationer har insamlats från fem avdelningar på Malmö Tandvårdshögskola samt Folktandvården. Resultat visar att av totalt åtta artiklar visar samtliga att bruxism är ihållande från barndom till vuxen ålder. Två avdelningar på Malmö Tandvårdshögskola disponerar frågor i hälsodeklarationen gällande bruxism.
Slutsatsen blir därför att bruxism är en förutsägbar parafunktion som är ihållande från barndom till vuxen ålder, men livssituationen och medvetenheten om sin vana är avgörande faktorer. Tandvårdspersonal kan upptäcka patienter där bruxism har lett till smärta och funktionsstörningar genom att ställa frågorna: 1) Har du smärta i ansiktet, käken, tinningen, framför örat eller i örat en gång i veckan eller oftare? 2) Har du ont när du gapar, eller tuggar en gång i veckan eller oftare?