Brandskydd av väggar i volymbyggda trähus
Före år 1994 fick inte trähus byggas högre än två våningar på grund av de
stora bränder som skett där nästan hela städer brunnit ner. År 1994 kom en
lagändring som tillät byggnation av trähus högre än två våningar om vissa
funktionsbaserade brandskyddskrav uppfylls enligt Boverkets
konstruktionsregler (1994). Idag byggs volymbyggda trähus som är
fyra våningar och i enstaka fall fem våningar höga. Vid ökningen från fyra
till fem våningar ändras brandkraven på den bärande konstruktionen från att
klara bärförmågan i 60 minuter till att klara bärförmågan i 90 minuter för
väggar.
Volymbyggda trähus är trähus där moduler byggs i fabrik och monteras till
färdiga volymer innan de körs ut och monteras på byggplatsen. Detta ger ett
effektivt byggande med optimala byggförhållanden. Största delen av den
efterfrågan som finns på dagens marknad för dessa företag kan täckas in med
hus mellan en till fem våningar.
Syftet med detta arbete är att studera brandmotståndet hos väggar för
volymbyggda trähus på fem våningar, samt att utreda vad som behövs för att
kunna ta fram en ny och bättre lösning
som klarar kraven för fullgott brandskydd. Dessutom görs en mindre
utredning om varför det är olika brandkrav i olika länder samt olika
brandkrav på olika delar av huset.
Arbetet har bedrivits som en litteraturstudie, därutöver har också
studiebesök, beräkningar och muntliga frågor använts.
Tre slutsatser dras från undersökningarna i detta arbete. Den första är att
det inte är några skillnader i brandkrav på bärförmåga mellan väggar och
bjälklag för volymbyggda hus (gäller ej alla byggnader) pga. avsnitt 5:81 i
Boverkets byggregler (2006) som säger att förstyvande element ska ha samma
brandmotstånd som delar med det högre brandmotståndet.
Eftersom väggarna kollapsar om bjälklaget rasar, ska bjälklaget och
väggarna ha samma brandkrav med avseende på bärförmågan.
Den andra slutsatsen som dras är att skillnaden som gör att hus med bärande
trästomme på fem våningar i Kanada och i USA kan ha lägre krav på
brandmotståndet (R60) än vad motsvarande hus har i Sverige (R90) är att de
istället har krav på sprinkler.
Tredje slutsatsen som dras är att vid beräkningar, enligt Östman et al.
(2002), klaras inte bärförmågan vid brand i 90 minuter (R90) om endast ett
lager brandgips används. Därför bör
analytisk brandskyddsdimensionering genomföras för att en alternativ
lösning på brandskyddet ska kunna erhållas. Vid den analytiska
brandskyddsdimensioneringen bör förändring av tjocklek på brandgipsskivor
utföras, de tjocklekar som bör kontrolleras är 25 och 30 mm. Utöver det bör
längre spikar, 65 mm, användas och v-fasning av kanterna användas för att
skarvarna över reglarna ska bli tätare. Alternativt kan brandgipsskivorna
bytas ut mot flamskyddsbehandlade spånskivor där aktuella tjocklekar är 22,
25, 28, 30 och 38 mm. Det är nödvändigt att utföra brandtester på den/de
lösning/ar som blir aktuella i och med en analytisk dimensionering, detta
för att kunna visa att kraven som ställs i Boverkets byggregler (2006)
uppfylls. Det brandtest som är aktuellt i detta fall är fullskalig
ugnsprovning. Ett sådant test kostar ca 80 000 kr och för att få riktiga
värden som är tillförlitliga bör ett flertal sådana tester utföras.