Boys don't cry
En studie om hur åtta 5-6 åringar konstruerar kön utifrån normbrytande barnböcker
Denna studies syfte är att undersöka hur barn konstruerar kön utifrån normbrytande barnböcker. Därmed vill vi skapa förståelse för hur barn kan tänka och resonera kring könskonstruerande. Studiens upplägg är inspirerat av Davies (2003) forskning och den teoretiska utgångspunkten är den feministiska poststrukturalismen. För att söka svar på våra frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ metod, vilken har integrerat en kombination av boksamtal och barnintervjuer. Undersökningsgruppen bestod av åtta 5-6 åringar, varav det var lika många barn av respektive ålder och kön. Genomförandet ägde sedan rum vid två olika tillfällen, det ena med 5-åringarna och det andra med 6-åringarna. Böckerna vi utgick ifrån var Kenta och barbisarna och Så gör prinsessor, utifrån dessa hade vi sedan formulerat intervjufrågor som diskuterades under boksamtalen. Därefter analyserades materialet i förhållande till den feministiska poststrukturalismen. Resultatet har stora likheter med Davies (2003) slutsatser, detta trots att hennes undersökning genomfördes på 1980-talet. Vi kan konstatera att det inte skett någon större förändring gällande barns syn på könskonstruktion. Majoriteten av barnen i vår undersökning intog så kallat traditionella diskurser gällande hur en flicka respektive pojke ska vara. Dock upplevde vi att de under diskussionernas gång kunde ändra sitt förhållningssätt och acceptansen för normöverskridandet ökade.