Blickens roll, rubbade positioner och sprickan i det sociala kontraktet i två verk av Mare Kandre
AbstractUppsatsen a?r en la?sning av blickens roll i tva? verk av Mare Kandre. Hur blicken hja?lper till att rubba positioner och i vissa fall skapa sprickor i det sociala kontraktet. La?sningen go?rs utifra?n verken Dja?vulen och Gud (1993) och i en novell i novellsamlingen Hetta och Vitt (2001). I Dja?vulen och Gud a?r blicken sta?lld i motsa?ttning till potentaternas karakta?rsdrag. Gud a?r ond eller mindre god och Dja?vulen god och hyser hopp och ka?rlek till ma?nskligheten. I Hetta och Vitt beskrivs en mor som saknar sin dotter efter en diskoteksbrand och som so?ker ra?da bot pa? sin sorg och oro. Jag har kommit fram till att blicken i Kandres fo?rfattarskap skapar en komplex och fo?ra?nderlig va?rld av motsa?ttningar, hur hon genom blicken och dess va?xelverkan med motsatspar verkar fo?r att spegelva?nda normativa bilder och pa? sa? sa?tt rubba det ?normala? eller som i Hetta och Vitt da?r Kandre rubbar positionerna pa? ett abstrakt plan, med vad jag valt att kalla ?den obesta?ndiga blicken?. Hon la?ter a?ven den tomma blicken skapa en anonymitet som inte tilla?ter karakta?rerna att ka?nna igen sig sja?lv i sig sja?lv eller i andra.