Bland Tamburmajorer och Stövelknektar
en studie om hur pedagoger tar vara på lärtillfällen i tamburen
Under dagen på förskolan finns många stunder för lärande, det sker lärande i omsorgssituationer, i leken och i de planerade aktiviteterna. Syftet med denna studie är att studera om och hur pedagoger tar vara på de lärtillfällen som finns i vardagen, fokus är att studera detta i tamburen. Vi har gjort en kvalitativ studie, samt använt oss av tidigare forskning och gjort en fältstudie som bestod av observationer med efterföljande intervjuer för att få en ökad förståelse för hur pedagoger interagerar med barnen. Resultatet vi kom fram till är att det sker mycket lärande i tamburen, vid vissa tillfällen mer än vid andra. Pedagogerna vi studerade hade ett medvetet sätt att förhålla sig till lärtillfällena och tog vara på dessa i de flesta fall. De var också medvetna om vikten av att göra barnen delaktiga och om att man som vuxen bör ha tilltro till deras förmåga. Pedagogerna har själva märkt att med färre barn i tamburen samtidigt ges möjlighet till ökad interaktion, samspel, ömsesidighet, lärande, utforskande och roblemlösning. Framför allt barnen får möjlighet att känna en tillfredställelse över att klara av att klä på och av sig själva och pedagogerna skapar mer tid till dialog och ett bra samspel med barnen. I och med att barnen lär sig att klä på/av sig själva spar de dessutom tid och får då också ännu mer kvalitetstid tillsammans med barnen ute och inne. Vi fann också vissa motsägelser när vi studerade vårt observationsmaterial i vad pedagogerna säger vid intervjuer och hur de faktiskt förhåller sig i olika situationer.