Biologisk rening vid pappers- och massabruk - risker beträffande Legionella
En litteratursammanställning
Flera fall av insjuknande i legionärssjukan, där smittan kunnat härledas till bioslamsanläggningar vid pappers- och massabruk, har uppmärksammats de senaste åren. Vid de svenska pappers- och massbruken har rekordhöga halter av legionellabakterier, som kan orsaka legionärssjukan, konstaterats. Syftet med denna rapport var att genom en litteraturstudie skapa en kunskapsöverblick beträffande legionellabakterier och dess efterföljande risker kopplat till pappers- och massabruk. Vad Legionella är, vad det orsakar samt vilka risker som finns och hur riskerna kan åtgärdas vid pappers- och massabruk har sammanställts i denna rapport.Det som konstaterats är att legionellabakterier är mycket tåliga och att dess förmåga till tillväxt har ett starkt samband med tillgång till protozoer. Vidare konstateras direkt smittorisk främst finnas i anslutning till den biologiska reningens luftningssteg samt vid hantering av legionellahaltigt slam. Indirekt finns också en risk för smitta genom kontakt med jordförbättrade material.Att eliminera spridning samt inandning av legionellakontaminerade aerosoler är relativt enkelt. Vill man däremot skapa ett överskottsslam som utan potentiella hälsorisker kan återföras till jord- och skogsbruket måste man gå till botten med problemet och försöka förhindra uppkomsten av starka legionellapopulationer. Vid aktivslamanläggningar skulle förslagsvis total sanering av vattenhanteringssystemet och en efterföljande uppstart med ett slam som inte innehåller värdfungerande protozoer krävas.Ett alternativt tillvägagångssätt för att förhindra uppkomst av Legionella skulle vara att man frångår, alternativ kompletterar, den aeroba nedbrytningen med termofil anaerob rening. Fortsatt forskning och studier är dock önskvärt för möjlighet till utvärdering av båda dessa angreppssätt.