Biltrafikorienterade stadsdelars möte med ett hållbart resande - Hur påverkar konfigurationer av urban form vårt sätt att resa?
Fysisk planeringSpatial planning - local planningSpatial planning - urban designSpatial planning - communicationsUrban formTrafikprioriteringMassbilismenStockholms tunnelbaneförorter
Efter andra världskriget blev bilen tillgänglig för den breda folkmassan och
utgjorde därmed det huvudsakliga transportmedlet. För att öka bilens
framkomlighet och säkerheten kring bilens framfart formulerades
stadsbyggnadsprinciper till förmån för biltrafiken. Stockholms tunnelbana och
dess förorter byggdes samtidigt som massbilismen tilläts dominera
stadsbyggandet. Det här kandidatarbetet syftar till att undersöka Stockholms
tunnelbaneförorters konfigurationer av urban form utifrån frågan om vilka
trafikslag som prioriteras genom följande frågeställningar:
- Vilka konfigurationer av urban form kännetecknar biltrafikorienterade-
respektive kollektivtrafikorienterade stadsdelar?
- Gynnar Stockholms tunnelbaneförorters konfigurationer av urban form ett visst
sätt att resa?
Metoden för studien är en analysmodell för urban form i förhållande till
trafikprioritering som tillämpas på de fyra tunnelbaneförorterna Vällingby,
Skärholmen, Akalla och Skarpnäck. Metoden är konstruerad med stöd i en
forskningsöversikt och bakgrundsbeskrivning där olika rekommendationer kring
stadsutformning till bilens respektive kollektivtrafikens fördel studeras.
En uppbruten och funktionsseparerad bebyggelsestruktur kan leda till längre
resor eftersom avståndet mellan målpunkterna blir större än om bebyggelsen är
tät och blandad. Samtidigt finns det belägg för att antalet resor blir högre i
en tät bebyggelsestruktur. Den här typen av fenomen har lett fram till
slutsatsen att täthet inte är ett självändamål. Det som istället verkar vara
avgörande för frågan om urban form och trafikprioritering är fördelar för
kollektiva färdmedel samt för gång och cykel i förhållande till biltrafiken.
Studien visar på problempunkter i de fyra tunnelbaneförorterna, såsom barriärer
för gång- och cykeltrafikanter, säckgator och i vissa fall
kollektivtrafikhållplatsens lokalisering i förhållande till
bebyggelsestrukturen. Studien ställer sig kritisk till att även goda värden i
massbilismens planeringsideal i hög grad förkastas. Goda och mindre goda värden
i exempelvis trafikseparering och grannskapsplanering diskuteras parallellt.
Konfigurationer av urban form har en avgörande betydelse för
bebyggelsedensiteten och färdvägarna för olika trafikslag. För att öka det
hållbara resandets marknadsandel måste inte bara reslängderna förkortas för
gång-, cykel- och kollektivtrafik. Minskade barriärer, koncentration av
befolkning kring kollektivtrafikhållplatserna samt blandning av olika
målpunkter inom stadsdelarna är andra viktiga faktorer som i hög grad styrs av
konfigurationer av urban form.