Betydelsen av naturstenshällens ytbearbetning mot underlaget för att undvika att stenen glider i sidled
NaturstenshällarGlidningar i en beläggningYtbearbetningGrå-gröna systemlösningar för hållbara städer
Problemet med att stenen i beläggningar, naturstenshällen, glider mot underlaget p.g.a. för låg friktion är ett stort och kostsamt problem för både beställare och entreprenör. För att försöka besvara frågan om hur mycket stenens ytbearbetning på undersidan påverkar friktionen vid olika vertikal belastning har ett stort antal tester genomförts.
Stenens undersida hart testats med tre olika nybearbetningar sågad, flammad och krysshamrad.
Stenarna har sedan med tre olika vertikal belastning dragits i fyra olika sättsandsunderlag, torrt respektive fuktat stenmjöl och torrt respektive fuktat stenkross (2-4 mm, ?flis?). För att säkerställa skillnaderna har en statistisk analys genomförts.
Den första iakttagelsen som har gjorts är att den krysshamrade stenen i 6 av 6 fall har större friktion mot underlaget än de andra ytbearbetningarna, oberoende av variation i vertikal belastning på fuktat stenmjöl och stenkross. Skillnaderna uttryckt i procent skiljer sig som mest för den krysshamrade ytan med 23% jämfört mot den sågade ytan vid lägsta belastning. Skillnaderna består men de blir mindre när den vertikala belastningen ökar. I dagligt bruk är ju alltid underlaget mer eller mindre fuktat och min undersökning visar tydligt att krysshamrad sten alltid har en högre friktion mot fuktat underlag.
Testet visar också att vid liten vertikal belastning på stenkross så är skillnaderna mycket små mellan ytbearbetningarna.
I testet som gjorts på torrt stenmjöl och stenkross är det den krysshamrade som har högst friktion mot underlaget i 4 av 6 fall. Intressant att notera är att friktionen är märkbart högre på torrt underlag än fuktat. Rent praktiskt så ökar det vikten av att ha en väldränerad överbyggnad.
Resultatet framgår på ett mycket tydligt sätt i diagrammet fig 3, se också bilaga 9 och 10.