Beteendeförändringar vid användning av opioiden butorfanol till friska getter
Idag finns i Sverige inget läkemedel som är godkänt för smärtlindring av små idisslare. Smärtlindring är viktigt ur djurskyddssynpunkt vid skador, sjukdomar eller operativa ingrepp som kastrering och avhorning. Syftet med den här studien var att titta på om friska getter som injicerades subkutant med det smärtstillande medlet butorfanol (0,2 mg/kg) uppvisade några stressrelaterade beteendeförändringar som kunde tyda på att djuren upplevde obehag av läkemedlet. Studien gjordes i en crossover-design på åtta unggetter där alla getter var sina egna kontroller. Getternas beteende observerades med etogram där bland annat beteenden som kunde tyda på stress eller obehag observerades. Beteendena observerades före och efter injiceringen vid 14 olika tillfällen under varje observationsdag. Varje tillfälle varade i fem minuter. Beteendena bräka, bita och klättra observerades kontinuerligt under varje fem-minutersperiod medan beteendena ligga, stå/gå, stå mot grind, äta och idissla observerades var 20:e sekund.
Parallellt med beteendestudien gjordes en kinetisk och en fysiologisk studie. I de studierna beräknades halveringstiden samt eventuella förändringar i blodkoncentration av kortisol, vasopressin, plasmaproteiner samt hematokrit.
Resultatet visade att getterna när de fått butorfanol ägnade signifikant mer tid till att bräka, bita på inredningen och klättra och mindre tid till att ligga ner och idissla jämfört med när de fått koksaltlösning. Däremot fanns ingen skillnad i hur mycket de stod och hur mycket tid de ägnade åt att äta. Vi kunde alltså inte se någon minskad aptit, men det var tydligt att läkemedlet påverkade getterna så att de slutade idissla en tid. För de flesta beteenden med skillnad var effekten störst den närmaste timmen efter injiceringen. Det tog däremot flera timmar innan getterna började idissla igen efter att de fått butorfanol, trots att de åt som vanligt. Den kinetiska studien visade på en kort halveringstid och den fysiologiska studien visade förhöjda halter av hematokrit och plasmaproteiner efter att getterna fått butorfanol, men ingen skillnad för hormonerna kortisol och vasopressin.
Studien visade att butorfanol vid denna dos påverkar getternas beteende på ett sätt som tyder på att de upplever stress och obehag, men effekten är relativt snabbt övergående. Butorfanol skulle kunna vara lämpligt att använda för smärtlindring av getter under en kortare tid. Dock behövs vidare studier för att avgöra vid vilken dos läkemedlet kan anses ha smärtstillande effekt.