Beröring som omvårdnadsåtgärd ur ett genusperspektiv
Brist på beröring kan leda till ohälsa. Fysisk beröring mellan personal och patient kan vara en förutsättning för en professionell och optimal vård. En fördjupning i ämnet ur ett sjuksköterske- och genusperspektiv kan bidra till en bättre omvårdnad av patienten. Beröring kan många gånger vara kulturellt betingat genom regler. Dessa regler kan skilja sig avsevärt i olika grupper med människor. Vem som får röra vem, var på kroppen beröringen får ske kan därför vara både reglerat och tabubelagt. Denna C- uppsats är en litteraturstudie med syftet att belysa manliga och kvinnliga sjuksköterskors upplevelser vid fysisk beröring av patienter i vården. Studien har genomförts med en kvalitativ ansats. Åtta vetenskapliga artiklar som belyser manliga och kvinnliga sjuksköterskors upplevelser vid fysisk beröring av patienter i vården har analyserats med hjälp av innehållsanalys. I analysarbetet användes VIPS- modellens fyra nyckelbegrepp; Välbefinnande, Integritet, Prevention och Säkerhet för att representera de analyserade artiklarnas innehåll. I studiens resultat framkommer att både män och kvinnor ansåg att beröring kan vara ett uttryck för vårdandet och välbefinnandet. Ingen större skillnad framkom mellan män och kvinnor i deras upplevelser av vikten av integritet i samband med beröring. Män utvecklade strategier i ett preventivt syfte för att skydda sig mot falskaanklagelser i samband med beröring. Kvinnor ansåg att kunskapen om beröring grundläggs i familjen. Manliga sjuksköterskor kände sig osäkra jämfört med kvinnliga sjuksköterskor som kände sig säkra när de berörde patienter. Av resultatet i denna litteraturstudie kan slutsatsen dras att det finns en skillnad mellan manliga och kvinnliga sjuksköterskors upplevelse i samband med beröring av patienter.