Behandlingsmetoder vid iliotibialt friktionssyndrom
En litteraturstudie
Iliotibialt friktions syndrom (ITFS) är en av de vanligaste överbelastningsskadorna som drabbar knäet. Traditionellt har skadan betraktats som ett friktionssyndrom, senare studier har dock hävdat att en kompression av underliggande fettvävnad är orsaken till diagnosen. Etiologin och patologin bakom diagnosen har därmed inte kunnat fastställas. Kliniskt tillämpas stretching, styrketräning av höftabuktorer, neuromuskulär korrigering och myofaschiella behandlingsmetoder i rehabiliteringen av ITFS. Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa det vetenskapliga underlaget för behandlingsmetoder vid iliotibialt friktions syndrom. Rapporten var en systematisk litteratursammanställning, där PICO var den teoretiska modell som användes. Sökning efter vetenskaplig litteratur skedde inom databaserna PEDro, PubMED, CINAHL, AMED och SCOPUS. Grundsökorden som användes var iliotibial band syndrome och runners knee, vilka kombinerades med hip abductor strength, muscle strength, anti-inflammatory, manual therapy, training, intervention, physiotherapy och treatment. Totalt inkluderades sju artiklar i studien som sedan granskades enligt PEDro och översattes till evidensstyrkan enligt graderingsunderlaget från Statens beredning för medicinsk utvärdering. Styrketräning av höftabduktorer och dess påverkan på ökad styrka och smärtfrihet föregicks av för få studier för att bedöma. Det vetenskapliga underlaget var otillräckligt för att avgöra om manuella metoder gav en högre daglig smärtlindring. Anti-inflammatorisk behandling har en begränsad evidens på minskad daglig smärta och otillräcklig evidens vad gäller förbättrad funktion. Det vetenskapliga underlaget är otillräckligt beträffande styrketräning av höftabduktorer och manuella metoder. Evidensen är begränsad för anti-inflammatorisk behandling. Fler studier av hög kvalité eftersöks för att kartlägga evidensen bakom de behandlingsmetoder som tillämpas kliniskt.