Barnsexturism
en konsekvens av ojämlika förhållanden i världen
Barnsexturism kännetecknas av ojämlikhet mellan den utvecklade och underutvecklade delen av världen. Barnsexturisterna är oftast västerländska män som reser till utvecklingsländer länder för att utnyttja barn. Det har dock sedan länge funnits såväl folkrättsligt bindande överenskommelser som juridiskt bindande lagar mot barnarbete och sexuellt utnyttjande av barn. Det till trots utnyttjas tre miljoner barn årligen inom barnsexturismindustrin. Många av utvecklingsländerna präglas nämligen av dysfunktionalitet såsom korruption och bristfällig tillämpning av de befintliga lagarna. Med anledning av det samt att många länders regeringar negligerar problemet har det globala nätverket ECPAT växt fram. En del av deras arbete är att påverka såväl regeringar världen över som olika företag att ta ansvar för problemet. ECPAT Sverige har exempelvis utvecklat Uppförandekoden för researrangörer mot barnsexhandel (Uppförandekoden) och kampanjen ?Jag fegar inte ur?, vilken involverar svenska resebyråer i arbetet. Syftet med såväl Uppförandekoden som ?Jag fegar inte ur? är att informera allmänheten om problemet. Eftersom det vanligen är allmänheten som bevittnar barnsexturism är det även de som har möjlighet att anmäla förövarna och därmed motverka efterfrågan. Både Uppförandekoden och ?Jag fegar inte ur? präglas dock av bristande engagemang från många av de deltagande företagen, vilket är till barnsexturisternas fördel. För att motverka barnsexturisternas maktposition över sina offer och därmed bidra till något mer jämlik värld krävs det att företagen blir mer benägna att informera sina kunder samt att allmänheten blir mer villiga att anmäla förövarna.