Barnkonsekvensanalyser i järnvägsutredningar
förslag till arbetsmetod
Planeringen av stora infrastrukturprojekt styrs av speciallagar och
miljöbalken vilka ställer stora krav på att allmänheten ska ges insyn och
möjlighet att påverka genom bland annat samråd. En grupp som lätt missas i
denna process är de minderåriga som ofta har helt skilda intressen från
övriga grupper i samhället. FN:s barnkonvention ställer krav på att landet
ska ta hänsyn till barnens intressen i alla beslut som rör barn. För att
tillgodose barnens intressen i planeringsprocessen har särskilda
barnkonsekvensanalyser börjat tillämpas.
Nya infrastrukturprojekt kan leda till att barnen blir ännu mer begränsade
på grund av att nya barriärer uppstår. Men nya vägar och järnvägar behöver
inte alltid medföra en försämring om utformningen sker på ett välplanerat
sätt där hänsyn till barnens behov tas redan i tidiga planerings- och
utredningsskeden.
Syftet med examensarbetet är att sammanfatta den kunskap som finns om
infrastrukturplanering och dess påverkan på barn och ungas närmiljö,
säkerhet och rörelsemönster. Utifrån denna sammanfattning ska en generell
arbetsmodell för barnkonsekvensanalyser tas fram som kan användas i
järnvägsutredningar och andra tidiga utredningsskeden för ny järnväg.
Tanken är att den framtagna arbetsmodellen ska vara enkel att ta till sig
och fungera som ett stöd vid upphandling och genomförande av
barnkonsekvensanalyser.
Arbetet har genomförts genom litteraturstudier, intervjuer och praktikfall
i samband med järnvägsutredningarna för Norrbotniabanan.
Vägverket är den myndighet i Sverige som kommit längst i arbetet med att
genomföra barnkonsekvensanalyser i planeringen av projekt som berör barn.
En inventering av genomförda analyser visar på skillnader i
tillvägagångssätt vid inhämtning av material samt omfattningen av
analyserna. Barnkonsekvensanalyser är ett relativt nytt begrepp och
arbetsformerna är fortfarande under utveckling. En del kommuner i Sverige
använder sig av barnkonsekvensanalyser vid beslut som berör barn. I Norge
har man kommit långt med det praktiska arbetet med barnkonsekvensanalyser
och tillvägagångssättet liknar det svenska men omfattningen av genomförda
analyser är i vissa fall betydligt större. De metoder som används för
kartläggning av barns närområden är främst enkäter och intervjuer.
De barnkonsekvensanalyser som genomförts i samband med järnvägsutredningen
för Norrbotniabanan visar på att det är lämpligast att låta barnen medverka
i barnkonsekvensanalyser i skolan. Efter en jämförelse på vilka arbetssätt
som använts i Vägverkets barnkonsekvensanalyser och de som använts vid
utredningen av Norrbotniabanan tyder det mesta på att samma arbetssätt går
att använda oberoende på om det rör sig om ombyggnad av befintlig
infrastruktur som om det är utredning av helt ny järnväg eller väg.