Barnets bästa och barnets processuella ställning
Uppsatsen behandlar begreppen barnets bästa och barnets rätt samt vilken processuell ställning barnet har rätt till, enligt barnkonventionen och svensk rätt. För att kunna möjliggöra att barnets bästa efterlevs krävs det att barnet ges en framträdande roll i beslutsfattandet kring frågor rörande det. Barnkonventionen har transformerats in i svensk lagstiftning vilket innebär att lagstiftaren måste stifta de lagar som krävs för att barnkonventionen och dess intentioner skall implementeras i det svenska samhället. Enligt barnkonventionen skall barn ha talerätt för att på största möjliga sätt kunna påverka sin egen situation, enligt svensk lagstiftning tillerkänns barnet inte sådan rättighet, utan barnet har bara rätt att komma till tals. För att kunna ta beslut som är i enlighet med begreppet barnets bästa måste barnets inställning i det enskilda fallet utredas, vilken vikt som skall läggas vid det är dock beroende på vilken mognadsgrad barnet uppnått. Barnets inställning kan lämnas utan hänseende på många olika grunder, författaren försöker komma med förslag på ändringar som eventuellt skulle leda till att barnets inställning redovisas oftare, än vad som sker i dagsläget. En kortare komparativ del av de nordiska ländernas tillämpning av barnkonventionen i det hänseendet återges i uppsatsen, detta har gjorts för att få förslag på alternativa lösningar.