Barn kan säga allt själva genom lek
I vårt arbete belyser vi hur två kommunala skolor i Perugia, Italien, tar tillvara på leken som ett redskap/metod inom undervisning. Vi har tagit del av vad som står i den italienska läroplanen om lek och hur de lärarstuderande upplever att lärarutbildningen i Perugia ställer sig till lek som en del av barns lärande. I teoribakgrunden definierar vi begreppet lek samt presenterar tre teoretiska inriktningar kring lek. Vår huvudfråga lyder; Vilken syn har några aktörer inom det italienska skolväsendet ifråga om leken som pedagogiskt redskap/metod? Vi valde att använda oss av enkäter, intervjuer, observationer och teckningar för att samla in vårt empiriska material. Vi delade ut enkäter till 15 stycken lärarstuderande, intervjuade två personer som har gått i skola i Perugia och som sett skolans utveckling. Under tiden vi befann oss ute på skola ett, lät vi 18 elever få uttrycka sina tankar om tre olika frågor gällande lek genom att rita teckningar. Genomgående i vårt resultat av denna studie, kan vi se en positiv syn på lekens betydelse för barn både när det gäller inlärning och utveckling samt när det gäller leken som pedagogiskt redskap/metod i skolan.