Barn i behov av särskilt stöd - undersökning om pedagogers reflektioner kring bemötande, resurser och samverkan i förskola och skola
Syftet med detta arbete är att belysa hur pedagogerna på förskolan och skolan resonerar kring sitt arbete med barn i behov av särskilt stöd. Undersökningen belyser också vilka resurser pedagogerna har att tillgå i sitt arbete med dessa barn. Detta är för att vi själva som blivande förskolepedagoger ska få en uppfattning om hur arbetet kring barn i behov av särskilt stöd kan fungera ute i verksamheten. Utifrån vad vi har sett i vårt resultat har vi valt att ta med sociokulturellt perspektiv och relationell pedagogik som teoretiska perspektiv. I det sociokulturella perspektivet sker barns kunskapsutveckling i samspel med andra människor. Relationell pedagogik handlar om relationen och möten mellan människor, där vi har valt att belysa mötet mellan pedagogen och barnet. Undersökningen genomfördes på en förskola och en skola i Skåne, där vi valde att intervjua tre förskolepedagoger och tre grundskolepedagoger. Vi använde oss av en kvalitativ metod för att samla in vårt empiriska material. Vi har gjort en induktiv undersökning där vi har tagit pedagogernas reflektioner som primär utgångspunkt. Resultatet i undersökningen visar på två framträdande huvudtema: relationens betydelse och specialpedagogens roll. Resultatet pekar på att bemötandet av barn i behov av särskilt stöd har stor betydelse för deras lärande och utveckling. Tidigare forskning visar också på att synsättet och bemötandet av barn i behov av särskilt stöd har förändrats genom tiderna.