Barn i asylärenden
År 1997 infördes nya bestämmelser i UtlL, för att den bättre skulle överensstämma med FN:s barnkonvention. En portalparagraf infördes som innebär att barnets bästa alltid ska sättas i främsta rummet i ärenden som rör barn. Bestämmelsen finns stadgad i 1 kap. 1 § UtlL. Ytterligare en bestämmelse som lagstadgades var 11 kap. 1 a § UtlL, om barns rätt att komma till tals. Syftet med föreliggande uppsats har varit att behandla de delar av UtlL, som särskilt rör barn. Jag har mer specifikt inriktat mig på att behandla de ovan angivna paragraferna, för att få en bild av hur bestämmelserna utformats och hur de enligt lagstiftaren är tänkta att tillämpas. Utifrån en granskning av 22 avgöranden, fattade av Migrationsverket, under en sex månaders period samt intervjuer med asylhandläggare och beslutsfattare har jag vidare försökt få en djupare inblick i hur lagen tillämpas i praxis. Väl medveten om det begränsade material som utgjort underlag för denna studie anser jag mig ändå kunna dra den slutsatsen att det idag finns en mycket större medvetenhet om barnens rättigheter och om barnkonventionen än för några år sedan. Barnen beaktas i asylprocessen i mycket högre grad idag. Men jag har även funnit att det fortfarande finns brister. Detta kommer främst till uttryck i de beslutsmotiveringar som allt för ofta helt saknar en redovisning av barnens situation.