Avskiljning av organiskt material vid konstgjord grundvattenbildning
Förändras reningen över tid?
En nyckelfunktion vid beredning av dricksvatten är att avskilja det organiska materialet som finns i råvattnet då det har stor inverkan på vattenkvalitén, då det bidrar till ett flertal hygieniska och estetiska vattenkvalitetsproblem. Halten organiskt material i de nordiska vattendragen har ökat och det beror mest troligt på klimatförändringar, där nederbördsmängden varit en viktig faktor. Ökad nederbörd ger ett mer färgat vatten innehållande mer humus. Löfgren et al. (2002) uppskattade att humushalten i svenska ytvatten kan komma att öka med 26 % i framtiden och enligt en modell skattad av Larsen et. al (2011) kan medianvärdet på TOC i norska sjöar komma att öka med 65 %. Med anledning av ökningen av organiskt material kommer vattenverk som renar humushaltiga råvatten att påverkas av dessa förändringar i humushalt. Svenskt Vatten AB (2007) uppskattade att kostnaderna för att avskilja de ökande humushalter orsakade av klimatförändringar under åren 2011 ? 2040 kommer att uppgå till 400 miljoner kronor.Studien syftade till att undersöka effektiviteten på avskiljningen av organiskt material från ytvatten vid konstgjord grundvattenbildning. Ytterligare syften var att undersöka hur avskiljningen av organiskt material förändrats över tiden, både i relation till uppehållstid, drifttid, och till olika typer av anläggningar. Tre befintliga dricksvattenanläggningar med konstgjord grundvattenbildning har stude-rats, Gäddvik, Forslunda och Wifsta samt uppstarten av en ny infiltrationsanläggning i Rö-kebo. Arbetet har genomförts genom att sammanställa flera år långa provtagningsserier av vattenkemin från respektive befintlig anläggning och då främst parametern CODMn. Detta har gjorts för både ytvattnet (innan infiltrationen) och råvattnet (efter infiltrationen). Dessutom har provtagning genomförts vid uppstarten av infiltrationsanläggningen vid Rökebo, Sandviken för att se utvecklingen av reningen över tid och i relation till uppehållstid. Med provtagningsserierna av vattenkemin från anläggningarna som underlag görs i rapporten bedömningar om trender, säsongsmässiga variationer och jämförelser mellan anläggningarna. Utifrån sammanställningen gjord i detta arbete kan slutsatsen dras att det förkommer va-riationer i halten CODMn under korta tidsintervall, både i ytvatten och i råvatten. Studier av längre tidsserier visar svaga trender på att halten organiskt material i älvsvattnet är något ökande, dock med en låg förklaringsgrad. Råvattnet i brunnarna vid Gäddvik och Wifsta vi-sade också trender på något ökande koncentrationer med låg förklaringsgrad. Effektiviteten på avskiljningen av organiskt material mätt som CODMn har ej förändrats nämnvärt över tid och medelvärdet för de tre undersökta anläggningarna i drift var vid Gäddvik 87 %, vid Forslunda 90 % samt vid Wifsta 68 %. Vattentäkten i Rökebo, Sandvi-ken har under provtagningsperioden haft en avskiljning med avseende på organiskt material på 71 %. Studien visar att i Sandviken krävs dock ytterligare rening vad gäller det organiska materialet då gränsvärdet i råvattnet överskreds. Trots det kan det konstateras att i jämförelse med att använda ytvattnen direkt vid beredning av dricksvatten reduceras reningsbehovet kraftigt vid användandet av konstgjort grundvatten.