Avklassificering av avfall - End of Waste. En tillämpad studie av teoretiska förutsättningar och praktiska förväntningar på avklassificeringsbestämmelsen i 2008 års ramdirektiv om avfall
Avfallslagstiftningen innebär hanteringsbegränsningar och myndighetskontroll i syfte att motverka de miljörisker som avfallet innebär. Efter ett återvinningsförfarande kan den börda som avfallslagstiftningen innebär upplevas tung för återvinningsbranschen att bära i förhållande till de risker som de återvunna materialen utgör. Därutöver anses avfallsstämpeln i sig ha en hämmande inverkan på användandet av återvunnet material då den resulterar i negativa associationer. Det aktualiserar frågan kring när avfall juridiskt sett ska upphöra att vara avfall (avklassificering av avfall). Frågan kring avklassificering av avfall har under lång tid varit oreglerad inom EU och de få riktlinjer som funnits har härrört från ofullständig EG-rättslig praxis. Detta oklara rättsläge har inneburit en stor variation i hur avklassificering av avfall har hanterats inom de olika medlemsstaterna, vilket i sin tur begränsat handeln med återvunna material och försvagat materialens ställning på marknaden. I november 2008 antogs ett nytt ramdirektiv om avfall vari det för första gången inkluderades en reglering av när avfall ska upphöra att vara avfall. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur denna nya reglering förhåller sig till den praxis som finns på området och om regleringen är ändamålsenlig i förhållande till vad som åsyftats. Därutöver undersöks vilka effekter regleringen kan komma att få för berörda aktörer i praktiken och om det finns förutsättningar för att deras förväntningar kommer att infrias. Dessa frågor innehåller flera miljöaspekter varför det också utreds huruvida regleringen ger uttryck för en balans mellan främjad återvinning och ett starkt miljöskydd.