Avfallsminimering i Sverige
Avfallsminimering innebär att man genom olika typer av åtgärder minskar mängden avfalloch halten av farliga ämnen i avfallet. Olika faktorer bidrar till uppkomsten av avfall menviktigast av alla är sambandet med den ekonomiska utvecklingen. Inom EU och i det svenskamiljömålsarbetet har mål satts upp för att minska eller åtminstone inte öka avfallsmängderna.EU: s strategi för hållbar utveckling har målet att bryta sambandet mellan avfallsproduktionoch ekonomisk tillväxt (s.k. frikoppling), och att kraftigt minska de totala mängder somgenereras genom ökade insatser för att förebygga uppkomsten av avfall, effektivareanvändning av resurser och en övergång till mer hållbara konsumtionsmönster. För att åstadkomma en frikoppling utgör avfallsminimering en av fem huvudsakligaprioriteringar inom EU:s s.k. avfallshierarki, som ligger till grund för EU:s avfallspolitik. Deninnebär att avfall i idealfallet ska undvikas och det som inte kan undvikas skall återanvändas,eller återvinnas så långt som möjligt. Deponering ska undvikas så långt som möjligt då den ärdet sämsta lösningen enligt avfallsstrategin. Insatser mot avfallsminimering görs också för attundvika de negativa miljökonsekvenserna och spara på naturresurserna och bidra till en merhållbar utveckling inför framtiden Enligt strategin ska åtgärder och styrmedel bidra till en förskjutning uppåt i avfallshierarkin. IEU:s ramdirektiv 2008/98/EG där avfallsminimering prioriteras, ska medlemsländerna ta framett nationellt program senast den 12 december 2013, för att förebygga avfall, där mål ochmöjliga åtgärder presenteras. Inom varje medlemsland har kommissionen utsett en nationellkoordinator. Avfall Sverige är nationell koordinator och projektet samordnas även avNaturvårdsverket. I Sverige har regeringen formulerat 16 miljökvalitetsmål som närmarespecificeras i 72 delmål. Avfall ryms under miljökvalitetsmålet ?En god bebyggd miljö? därdet framgår att den totala mängden genererat avfall inte ska öka. Förutom EU är de andra stora aktörerna som rapporten tar upp inom avfallsminimering AvfallSverige, Naturvårdsverket, Håll Sverige Rent, Kommuner samt konsumenter. Olika åtgärdersom bidrar till avfallsminimering är bl.a. effektivt utnyttjande av resurs för en förändring avvåra konsumtionsmönster. Detta kan göras genom återanvändning, minskad kassation ochspill av mat, forskning, ekonomiska styrmedel, miljöanpassad offentlig upphandling, ochåtgärder för minskad reklam. Åtgärder riktade mot konsumenter idag summeras tillinformationsåtgärder, kampanjer m.m. som är ett långsiktigt mål mot avfallsminimering,genom bidrag till mer medvetna val och ändrade beteenden. I Sverige strävar idag för ett ökat samarbete inom avfallsminimering genom t.ex. olika projektoch kampanjer som Sverige Minskar Avfallet. Återanvändning verkar vara huvudåtgärden föratt tillmötesgå avfallsminimering inom landet. Ett koordinerat samarbete mellan samtliga aktörer krävs för ett effektivare arbete motavfallsminimering. Framgång kan nås genom ett genomtänkt val och kombination avstyrmedel, ändrade beteende, samt ekonomiska syrmedel i form av skatter och moms somskapar incitament för konsumtion av miljövänligare produkter. Många länder idag följer olika trender med avseende på avfallsminimering: att brytasambandet mellan ökade avfallsmängder och BNP och involvering av andra aktörer utanföravfallssektorn med konsumenter och specifikt matavfall i fokus. Dock har endast Tysklandkunnat minska sin avfallsmängd gentemot BNP och problemet med avfall fortsätter att varaett ouppklarat dilemma i andra länder.Sverige kan fortfarande göra mer insatser inom avfallsminimering. Enligt statstiken visar detsig att konsumenter inte gör tillräckligt med att minska avfallet. En jämförelse med andraländer visar även att kommuner kan erbjuda fler tjänster för att bidra till avfallsminimeringoch de utvalda relevanta forskningsbaserade styrmedlen kan tillämpas nationellt, istället förlokalt. Många problemområden hindrar uppfyllandet av avfallsminimering såsom avfallsförbränning,Åtgärder för att minska energiförbrukning som olika isoleringstekniker och produktion avfordon som är energisnåla. Slutligen är konsumenters attityd och livsstil för att köpa nytt ochslöseri en svår utmaning inom arbetet för avfallsminimering. Om arbetet inom avfallsminimering blir mer fördjupat och samordnat mellan olika aktörerkan mycket mer göras inom området. För att minska avfallsmängderna och flytta fokus uppåti avfallshierarkin, behövs andra starkare drivkrafter och styrmedel som kan utvecklas medhjälp av forskning. Tidsramen för styrmedlen är också viktig för att effekten kan lättarestuderas och utvärderas. Om dessa förändringar sker kommer Sverige att vara på god väg attuppfylla direktivet.