Automatisk identifiering av branter för orienteringskartor
Slope calculationLaser scanningInterpolationGISOrienteeringLutningsberäkningLaserskanningInterpoleringGISOrientering
Orientering är en sport som går ut på att besöka ett antal förutbestämda kontrollpunkter med hjälp av en karta. Orienteringskartan redovisar olika objekt som finns i verkligheten så som stenar, gropar, höjder och branter. Att tillverka en orienteringskarta är dyrt och tidskrävande. Omkring 120 000?150 000 kr och mellan 20?30 h/km2 fältarbete läggs ner på varje karta som skapas. Eftersom orienteringskartorna framställs av ideella föreningar är alla sätt som gör kartframställningen billigare välkomna. I detta examensarbete har en funktion skapats i ett befintligt program vid namn OL Laser. Funktionens syfte är att automatiskt identifiera branter i laserdata för användning som grundmaterial vid framställning av orienteringskartor. För att räknas som en orienteringsbrant krävs det att tre stycken kriterier uppfylls, nämligen minst 1 m höjdskillnad, minst 1 m utbredning och en lutning större än 85°. Dessa kriterier bestämdes genom att komplettera de befintliga avgränsningarna som anges i Internationella Orienteringsförbundets regleringar för orienteringskartor med egna mätningar i tre stycken olika referensområden kring Gävle. Därefter programmerades funktionen så att genom att klicka på en knapp startas en sökning i ett höjdraster. Steg för steg söks höjdrastret igenom efter pixlar som uppfyller de givna parametrarna för höjdskillnad, utbredning och lutning. Värdet på parametrarna för lutning, höjdskillnad och utbredning bestämdes genom att kalibrera funktionen mot referensområdena. Kalibrering gjordes för att det skulle vara möjligt att automatiskt identifiera branter. De inställningar på parametrarna som användes i funktionen efter kalibrering var 42,5° lutning, 0,6 m höjdskillnad och en utbredning över minst två sammanhängande pixlar. Resultatet utgörs av de pixlar som funktionen identifierar som en brant. Resultatet visar att funktionen klarar av att hitta branter automatiskt, även i områden som den inte kalibrerats mot. För att använda branterna till en orienteringskarta krävs det att en kartritare verifierar resultat av funktionen ute i fält. Med hjälp av funktionen sparas både tid och pengar i framställningen av orienteringskartor.