Attityder och erfarenheter vid beslut om att avstå hjärt- och lungräddning.
Hjärt- och lungräddning (HLR) är en behandling som kan rädda livet på en människa.Ibland kan det finnas skäl för en patient att inte genomgå HLR pga. att läkaren bedömeratt HLR inte är medicinskt motiverat eller att patienten inte önskar behandling medHLR. Läkaren utfärdar då ett beslut om ej HLR. Vid beslut om ej HLR börinformationen ges på ett sådant sätt att hänsyn tas till patientens egen önskan, etiskaaspekter och vad lagen säger. Syftet med denna litteraturgenomgång var att beskrivaläkares, sjuksköterskors och patienters attityder och erfarenheter vid beslut om ej HLR.Metoden var en litteraturstudie omfattande elva artiklar till vilka olika frågeställningarställdes. Frågorna berörde läkare och sjuksköterskors attityder till att diskutera beslut,när och hur ska en diskussion ske och patientens attityder till beslut om ej HLR.Resultatet visade att många patienter inte fick information eller var delaktiga vid beslutom ej HLR. Läkaren tog ofta ett beslut utan att ta reda på vad patienten ville. En orsakatt inte informera patienterna var att de var för sjuka. Patienterna önskade däremot attfrågan om beslut skulle tas upp till samtal. Det är läkaren som är ansvarig för ett beslutom ej HLR men många sjuksköterskor önskade vara mer delaktiga i beslutet. För detmesta var det sjuksköterskan som initierade en frågeställning till läkaren om ett beslut.Många sjuksköterskor ansåg att patienter och närstående borde vara delaktiga.Patienterna å sin sida önskade att sjuksköterskor och närstående skulle vara delaktiga iett beslut. När ett beslut väl var taget tyckte de flesta sjuksköterskorna att de fåtttillräckligt med information och en motivering till beslutet av läkaren. Däremot fickinte alltid patient och närstående reda på beslutet vilket försvårade kommunikationenmellan dem och sjuksköterskan.