Att vara närstående till en anhörig i livets slutskede
Att ha en anhörig som är i livets slutskede kan innebära ett deltagande av den närstående och är många gånger en lång process. Närstående kan uppleva lidande vilket kan vara svårt att bemöta för sjuksköterskan. Alla närstående hanterar sina känslor på olika sätt och sjuksköterskan behöver ha en öppenhet och följsamhet inför varje människas förändrade livsvärld. Enligt Socialstyrelsen behöver närstående särskilt stöd som är utformat efter deras behov. Syftet med den här uppsatsen är att belysa närståendes levda erfarenheter av att ha en anhörig i livets slutskede. För att närma oss närståendes levda erfarenheter valdes fem stycken självbiografier för analys. Analysen resulterade i fyra huvudkategorier och elva underkategorier. Resultatet handlar om hur närstående upplevde ett lidande när deras anhörig var i livets slutskede, ett lidande som innefattade sorg, existentiella tankar och upplevelser av skam, skuld och förlåtelse. De närstående upplevde också en förändring av deras livsvärld då de upplevde att de intog nya roller i relationen till de anhöriga. Förändringarna innebar även en upplevelse av trötthet och att det kändes som att leva i en overklighet. Känslor av maktlöshet upplevdes av de närstående när exempelvis det fanns brister i vården av anhöriga, eller rädslan av att som närstående bli lämnade. Samtidigt kunde närstående uppleva trygghet, då de upplevde att vården var god, att vänner, familj och bekanta fanns där som ett stöd. De fann även en trygghet i att förbereda inför ett avsked med den anhörige. Det är av vikt att vi som blivande sjuksköterskor har ett mod att våga finnas där för de närstående, att uppmärksamma deras behov.