Att undervisa i poesi för äldre elever
En didaktisk studie av fyra amerikanska läromedel
Föreliggande studie av amerikanska läromedel om poesiundervisning syftar till att utveckla ett didaktiskt vetenskapligt underlag för svensklärare som vill reflektera kring sin undervisning i poesi. Studien behandlar läromedel avsedda för lärare som undervisar i de äldre åren. Inledningsvis påtalas att det i dagsläget finns mycket lite svenskämnesdidaktisk forskning som lärare kan använda när de planerar för undervisning i poesi. Genom en abduktiv analys utifrån temana poesin som ämne, urval av poesi och lärarens arbetsuppgift studeras läromedel utifrån två teoretiska huvudspår. Frågeställningarna lyder: Hur beskriver författarna ämnet för sin undervisning? Hur ser urvalet av dikt ut? Hur beskriver författarna lärarens arbetsuppgift? För en didaktisk analys av den föreslagna undervisningen har Werner Jank och Hilbert Meyers didaktikteori använts. Begrepp från Pierre Bourdieus kultursociologiska teori har använts för att belysa materialet utifrån ett klassperspektiv. Resultatet visar att den teoretiska reflektionen kring vad poesi är ontologiskt saknas i läromedlen och författarna använder inte någon litteraturvetenskaplig eller annan akademisk diskussion av poesin som ämne. När det gäller urvalet av poesi till undervisningen är läraren den som ensam avgör vilka dikter som behandlas i undervisningen. En tydlig ambition att få eleverna att uppskatta den kanoniserade eller erkända samtida poesin är genomgående i läromedlen. Uppsatsen förordar utifrån resultaten att framtida svenska läromedel, oavsett om de riktar sig till lärare eller elever, bör byggas utifrån en vetenskaplig ämnesförståelse som inbegriper den ontologiska nivån och att diskussioner om poesins värden och dess lyriska kvalitéer bör knytas till denna. Legitimering av undervisning bör ske didaktiskt medvetet på den ideologiska nivån så att de normer och värderingar som påverkar poesiundervisningen uppmärksammas och granskas.