Att tillfredsställa behov med personlig assistans ur ett Self-Determination Theory-perspektiv
Personlig assistans är en insats inom Lagen om Stöd och Service (LSS) och en del av det samhällssystem som syftar till att tillgodose våra mänskliga rättigheter. De mänskliga rättigheterna speglar olika mänskliga behov och inskränkningar av dessa leder till att behoven inte kan tillgodoses. För att en individ ska utvecklas, nå sin fulla potential och uppleva välbefinnande är det avgörande att individens behov tillgodoses. Insatsen personlig assistans är en del av samhällets initiativ för att överbrygga de funktionshinder en individ kan uppleva med grund i de handikappolitiska värdena om bland annat delaktighet och självbestämmande. I detta examensarbete fokuseras på dem som får personlig assistans genom Luleå kommuns försorg, och är en kvantitativ inventering av tillfredsställelsen av de grundläggande behoven autonomi, kompetens och samhörighet, samt upplevelser av delaktighet och välbefinnande. Dessa behov kopplas starkt samman med möjligheter till självbestämmande enligt Self-Determination Theory (Deci & Ryan, 2008a). Resultaten visar att assistanstagarna överlag upplevde en god tillfredsställelse av behoven, ett välbefinnande samt att stödet för autonomi var kopplat till en upplevelse av delaktighet och samhörighet. Personliga assistenter och enhetschefer har stora möjligheter att skapa en social kontext där assistanstagaren kan få möjlighet att nå sin fulla potential och ett välbefinnande. Nyckelord: personlig assistans, rättigheter, behov, välbefinnande, Self-determination theory