Att tappa fotfästet - en litteraturstudie
Närståendes upplevelser och erfarenheter av att vårda en person som drabbats av stroke
Stroke är den tredje vanligaste dödsorsaken i Sverige och risken för att insjukna ökar med stigande ålder. Vid stroke har personen drabbats antingen av en infarkt eller av en blödning i hjärnan. Restsymtomen efter en stroke kan uttrycka sig på olika vis. Vanligaste symtomen är domningar eller förlamningar i ansikte, armar och ben. Rehabilitering efter en stroke kan ta lång tid och efter sjukhusvistelsen är det ofta närstående som tar det största ansvaret för omvårdnaden av personen som drabbats av stroke. Syfte med studien var att undersöka närståendes upplevelser och erfarenheter av att vårda en person som drabbats av stroke. Litteraturöversikten genomfördes genom kritisk granskning och analys av kvalitativa och kvantitativa vårdvetenskapliga artiklar, enligt analysmodellen av Friberg (2006). Litteratursökningen gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed. I resultatet framträdde två huvudteman : Förändrad livsvärld och Upplevelser och erfarenhet med hälso- och sjukvårdspersonal. Resultatet visade att närstående upplevde en stor livsförändring där rutiner och livsmönster ändrades och anpassades efter personen som drabbats av stroke. Det gjorde att närstående upplevde att det inte fanns tid för egna intressen. Närstående upplevde både psykisk- och fysisk ohälsa som stress, depression, ångest, högt blodtryck, magsmärtor och sömnsvårigheter. Många närstående upplevde att informationen från hälso- och sjukvårdspersonalen var otillräcklig. Det medförde att närstående kände sig osäkra på att vårda den som drabbats av stroke. Sjuksköterskor har möjlighet att påverka närståendes upplevelser genom att bemöta dem på ett respektfullt och lyhört sätt. Det handlar också om att de kan identifiera informationsbehovet för att ge adekvat information som kan stilla närståendes oro.