Att snacka musik!
En studie inom ensemble- och improvisationsspel med fokus på musikalisk kommunikation
Vi vill genom detta arbete visa på de utvecklingsmöjligheter som finns inom improvisationsensembler. I en improvisationsensemble handlar det ofta om att spela solo (att ensam improvisera över ett visst antal givna ackord och takter) vilket samtliga elever vi träffade var mycket duktiga på. Det vi däremot såg när vi gjorde våra övningar var att eleverna ofta var i ?sin värld? när de improviserade, istället för att vara medvetna om sin egen och de övrigas roll i ensemblen. Som blivande musiklärare/gitarrpedagoger har vi sett att elever ofta har en begränsad självbild (att eleven inte själv vet hur han/hon låter) samt vad han/hon själv kan bidra med för att få en ensemble att bli mer samspelt. Vi har en känsla av att de musikpedagoger som idag arbetar med ensembler bestämmer det mesta som exempelvis tempo och dynamik utan att låta eleverna själva få känna in vad de egentligen gör. Via våra tre egenutformade övningar får eleverna själva prova på hur det är att leda en ensemble, genom att exempelvis visa med hela kroppen hur man vill att dynamiken ska vara. Genom detta lär sig eleverna att musik är mer än bara ackord och toner på ett papper, att man måste vara närvarande i musiken för att alla i ensemblen ska erfara vad man strävar efter - detta för att försöka nå en högre musikalisk kvalité. Eleverna lär sig även, genom övningarna, att med större medvetenhet lyssna in rytmer och tonintervall som i sin tur leder till ett förbättrat gehör. De själva får även inspiration av varandra under övningarna, vilket leder till ett förbättrat improvisationsspel.