Att planera för stadsmässighet
När man planerar för nya områden idag är ett av de vanligaste ledorden för den framtida stadsutvecklingen att bygga stadsmässigt. Att med funktionsblandning, tät bebyggelse och ett aktivt folkliv skapa en attraktiv stadsmiljö är det som eftersträvas i enlighet med gamla traditionella ideal. Samtidigt råder det en stor skillnad i hur man använder begreppet som vision mot hur det realiseras i planeringen. Hur planerar man för stadsmässighet i en helt ny stadsdel, i detta fall applicerat på Brunnshögområdet i Lund? Vad innebär begreppet stadsmässighet i Brunnshög/Lund Ne´s planeringsunderlag i jämförelse med den vetenskapliga litteraturen? Huvudsyftet med detta examensarbete är att undersöka det Vetenskapliga och kunskapsmässiga innehållet i begreppet stadsmässighet samt tillämpningen i fallet Brunnshög/Lund NE. Till grund för arbetet ligger en kunskaps och forskningsöversikt där vetenskapliga teorier och definitioner som rör stadsmässighet utreds. En fallstudie görs på Brunnshögsområdet där tillgängligt vision och planmaterial studeras. I fallstudien görs en innehållsanalys över begreppets förekomst i kommunens dokument och en kompletterande SpaceScape analys samt intervju. I analysen jämförs sedan teorin med fallstudiens resultat. Arbetet avslutas med en diskussion och slutsats. Uppsatsen visar på att stadsmässighet är ett diffust begrepp. I studien framkom att stadsmässighet definieras och används olika i Lunds kommuns planeringsdokument och den vetenskapliga litteraturen. Skillnaderna ligger i att det är mer lättsamt använt i kommunens underlag där man planerar i främsta hand för de fysiska strukturerna i området medan de funktionella och sociala aspekterna får en sekundär betydelse i planeringen för att uppnå en stadsmässig stadsdel.