Att möta oroliga barn preoperativt
Anestesisjuksköterskans erfarenheter
Ett stort antal barn opereras årligen i Sverige och cirka hälften av dem upplever oro i samband med operation. Barn som är oroliga preoperativt har större risk att få besvär postoperativt i form av sömnproblem, ökad smärta, svårt att få i sig mat och ökad oro. Oroliga barn samarbetar också mindre vid preoperativa förberedelser och vid anestesiinduktion. En minskad oro hos barnet leder till bättre samarbete och en mera följsam perioperativ process. Anestesisjuksköterskan har vanligtvis bara en kort stund på sig att minska barnets oro innan operationsstart och måste därför snabbt etablera en kontakt som bygger på förtroende. Syftet var att beskriva anestesisjuksköterskans erfarenheter att möta barn med oro i den preoperativa fasen. Kvalitativ metod tillämpades och sju stycken djupintervjuer genomfördes. Informanterna var verksamma anestesisjuksköterskor som arbetade på barnoperation. I resultatet beskrivs anestesisjuksköterskans erfarenheter att möta oroliga barn preoperativt utifrån kategorierna som framkom; medicinska omvårdnaden, anestesisjuksköterskans föreställningar, föräldrar, vårdmiljön och anestesisjuksköterskans omvårdnad. Existens framkom som övergripande tema. Mötet med oroliga barn handlar inte bara om åtgärder utan bör ses i ett bredare sammanhang som även omfattar tankar om det existentiella. Oro är en naturlig känsla som kan ses utifrån patientens uppfattning om existens. Preoperativ information till föräldrar är viktigt för att förbereda dem inför vad som ska hända och vad som förväntas av dem. Föräldrar kan då känna sig tryggare i sin stöttande roll till barnet. Det stärker även föräldrarnas självförtroende och anestesisjuksköterskan får en mindre stressig miljö att arbeta i. Öppenhet och ärlighet framkom som betydelsefulla strategier för att upprätthålla förtroendet för barnet och skapa bättre förutsättningar för framtida möten.