Att möta högpresterande elever i matematiken
en studie om hur lärare arbetar med konkretisering och individualisering
Att arbeta med elever som presterar på en högre nivå än vad övriga elever i klassen gör kan vara utmanade arbete för lärare. Det ingår i lärarens uppdrag att stimulera och motivera alla elever i sin kunskapsutveckling, därför ville vi undersöka hur lärare stimulerar och individualisera för dessa elever. I denna studie presenteras tidigare forskning samt resultaten av empirin som samlades in med hjälp av observationer och intervjuer. Studien genomfördes på två skolor där tre lärare på varje stadium deltog.I bakgrunden beskriver vi kort om varför vi anser att detta är ett område som är av nytta för samhället då högpresterande elever är en grupp som sjunker vilket PISA-undersökningen visade på. De metoder som vi har använt oss av vid denna undersökning var intervju och observationer då vi ville se hur lärarna faktiskt arbetar. De teorier som vi har använt oss för att analysera vår empiri är det sociokulturella perspektivet med fokus på den proximala utveckling zonen och aktivitetsteorin.De resultat som studien visade på var att de högpresterande eleverna fick stöd i sin matematiska kunskapsutveckling dock var denna sparsam och sträckte sig enbart till ett tillfälle i veckan. I de lägre årskurserna fick eleverna arbeta enskilt med en specialpedagog medan i de högre årskurserna fick de högpresterande eleverna i grupp ett tillfälle, som lärarna på den skola arbetat fram som de kallade för parallellmatematik. Vad som även tydligt framkom i studien var att lärare som har utbildning inom ämnet matematik upplevde en större säkerhet och kunde på så vis vara flexibla i sin undervisning. Dessa lärare arbetade också i högre utsträckning med att konkretisera matematiken för sina elever, vilket medförde att de kunde individualisera för både hög- och lågpresterande elever i klassrummet. Nyckelord: matematikpedagogik, grundskola, lärare, intervju, högpresterande elever