Att mäta partiuppsättningar - En jämförelse mellan tre olika operationaliseringar
Partiuppsättningsmodeller används mer och mer inom opinionsforskningen för att underlättaförståelsen och förklaringar av väljarbeteende. Tidigare modeller, som den populära partiidentifikationsmodellen,har visat sig alltmer oanvändbara i främst västeuropeisk politisk kontext, främstp.g.a. större väljarrörlighet och mer individualiserade röstningsmönster. Partiuppsättningsmodellenkan grovt delas in i två steg; 1) partiuppsättning, där en väljare valt ut ett eller flertal partierhon eller han kan tänka sig att rösta på och 2) partival, det slutgiltiga valet av ett parti som perdefinition ingått i partiuppsättningen.Uppsatsen lägger fokus på steg 1) och hur man kan mäta vilka partier en väljare väljer mellan.Jag utgår från datamaterial från 2010 års e-panel, en kampanjpanel som genomförs inom ramenför Valforskningsprogrammet på Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs Universitet.Tre olika mått på partiuppsättningar ? affektion, trolighet och övervägande ? jämförs med främstdeskriptiva medel. Baserat på min hypotes om minskande partiuppsättningar ju närmre valdagenman kommer, konstaterar jag att övervägande bäst stämmer överens med den teoretiska bilden.