Att hantera det okända
en rangordning av egenskaper för god riskanalys
Det har skett en omfattande utveckling av teorier, metoder och verktyg för riskanalys. Trots att det finns ett flertal tillgängliga metoder är det näst intill omöjligt att hitta en metod som ger möjligheten att finna alla risker. Den metod ett företag väljer måste ändå uppfylla vissa egenskaper för att vara så uttömmande att en önskad säkerhetsnivå kan uppnås. Vilka är då de primära egenskaper en riskanalysmetod bör uppfylla för att kunna identifiera så många risker som möjligt? I denna uppsats avser vi att skapa en rangordning av egenskaper en riskanalysmetod bör uppfylla för att identifiera så många risker som möjligt. De egenskaper som främst medför att riskanalysen blir uttömmande bedöms vara primära. Egenskaper som inte i lika stor utsträckning påverkar hur uttömmande metoden är har bedömts vara sekundära. Rangordningen kan ses som ett stöd och en utgångspunkt för en verksamhet i sitt val av riskanalysmetod. Vår undersökning är baserad på en hermeneutisk forskningsinriktning och en kvalitativ forskningsansats. Undersökningen är utförd på ett företag, verksamt inom gruvindustrin. De slutsatser vi kan härleda ur vår undersökning är att det finns primära och sekundära egenskaper en metod bör uppfylla. De primära egenskaperna är bland annat att metoden bör vara systematisk, kunna anpassas till verksamheten och ha ett varierande fokus. Några av de sekundära egenskaperna är att metoden bör ha definierade riktlinjer för värdering av risker och stödja användning av verktyg.