Att bedöma och betygsätta scenisk gestaltning på gymnasiets
Teaterlärare på gymnasiets estetiska program har mycket knapphändiga nationella
beskrivningar och betygskriterier för teaterkurserna de undervisar i. Frågan är hur
teaterlärarna under dessa omständigheter utför sitt bedömningsarbete.
I studien undersökts med hjälp av kvalitativa intervjuer hur två teaterlärare bedömer och
betygssätter sina elever i scenisk gestaltning. Som orientering ges en genomgång av betygens
utveckling i skolan från relativt/normativt till ett mer formativt, elevorienterat system. Sedan
följer en kort belysning av för- och nackdelar med formativa och summativa betygssystem
och om den oenighet som funnits inom skolvärlden om vilket system som skall råda. Med
detta som bakgrund presenteras undersökningens resultat.
Lärarna vilar sin bedömning på fyra ben: Skriftliga bedömningsverktyg, den egna
erfarenheten, stöd från kollegor samt elevernas reflektioner över sitt eget och sina
skolkamraters arbeten. Av de olika bedömningsverktygen är den egna erfarenheten det
viktigaste, genom vilket de andra tolkas. Exakt hur bedömningen går till är det svårare för
lärarna att förklara. I uppsatsen tolkas det som ett uttryck för ?tacit knowlege?, en tyst
kunskap, en hantverksmässig, ordlös kunskap, som bäraren kan ha svårt att beskriva i ord.
När bedömningskriterierna i de båda teaterlärarnas verktyg jämförs med de nationella
betygskriterierna, visar det sig att teaterlärarna är mer inriktade på att bedöma elevens
förmåga att samarbeta med andra, än vad som ges uttryck för i de nationella
betygskriterierna.
Under intervjuerna framkommer vad lärarna lägger stor vikt vid i bedömningen. Det är
tydligt att de båda är processorienterade (formativa). En av lärarna förklarar: ?Då tittar jag på
det jag faktiskt ser, samtidigt som jag tittar i backspegeln, hela tiden. Då kan jag bedöma en
utveckling?.
Undersökningen ger ett mycket intressant resultat: trots att lärarna inte i detalj kan
formulera sina bedömningskriterier, vare sig inför sig själva eller för eleverna, så kvarstår
faktum att elever och lärare till största del är eniga om betygssättningen, och som en av
teaterlärarna uttrycker det: ?Till 98% är vi överens?.