Askåterföring på skogsmark
en metaanalys om påverkan på ytvattnets syra-baskemi
Uttaget av biomassa har ökat i det svenska skogsbruket. Energi från biomassa är en viktig del i att Sverige nu uppnått EU´s miljömål om att minst 50 % av vår energiförbrukning skall komma från förnyelsebara källor. I och med en ökad förbränning av biobränslen bildas också mer vedaska som idag till största del deponeras. Aska är starkt basverkande och innehåller alla de mineralnäringsämnen, förutom kväve, som träden under sin tillväxt tagit upp. Ett ökat biomassauttag och ett intensivare skogsbruk ger en ökad naturlig försurning, och en ökad bortförsel av mineralnäringsämnen. Det är känt att askåterföring kan ha en positiv påverkan markens syra-baskemi och näringsbalans, men inte tillräckligt väl känt hur det påverkar det avrinnande ytvattnet i det behandlade området.
Detta arbete är en metaanalys som grundar sig på publicerade rapporter och ej publicerat rådata över ytvattenkemin i bäckar på askåterförda och/eller kalkade områden före och efter behandling. En litteraturstudie genomfördes för att finna jämförbara försök i Skandinavien där ANC (Acid Neutralizing Capacity) kunde beräknas för varje enskilt försök. ANC används som ett mått på vattnets förmåga att buffra för ovan nämnda försurning och det är önskvärt att ANC-värdet ökar i försurade bäckar.
Försöken delades in i parförsök (referenser och behandlat område i anslutning till varandra), fristående referenser (referenser i samma region som behandlat område, men inte i direkt anslutning till det) och tidsserier (mätningar före och efter behandling, men avsaknad av obehandlad referens) och givorna delades in i låg-, normal- och högdos. En omräkning gjordes så att kalk och askåterföringsförsök blev jämförbara. Totalt beräknades ANC för 54 försök behandlade med kalk och/eller aska fördelade på 16 olika försöksområden i Sverige, Norge och Finland. Tidsperioden för försöken sträckte sig upp till 16 år. Resultatet visar att variansen i förändringen av ANC var mycket stor, men det förelåg en statistiskt signifikant större ökning av medianvärdet på ANC bland de behandlade bäckarna än bland de obehandlade (+72 ?ekv/l respektive +31 ?ekv/l, p-värde=0,0137). Resultatet visar även att storleken på givan påverkar förändringen av ANC. Givan förklarar dock endast ca 5 % av variansen i resultatet.
Denna metaanalys är baserad på ett begränsat antal försök med olika förutsättningar med avseende på klimat, syradeposition och markegenskaper. Detta har stor betydelse för askåterföringens påverkan på syra-baskemin i det avrinnande ytvattnet. Fler studier behövs där effekten av yttre faktorer som påverkar syra-baskemin kan kontrolleras eller uteslutas. Resultaten från detta arbete visar att askåterföring kan vara en metod för att höja ytvattnets ANC. Skogsstyrelsens rekommendation om att inte askåterföra närmare än 25 meter från vattendrag och att givan inte får överskrida 3 ton/ha (6 ton/ha och omloppstid) innebär dock att effekten på ytvatten blir liten eller försumbar. Torvmarker och utströmningsområden bör inkluderas i behandlingen och givorna bör höjas för att det skall bli en mätbar förändring av ytvattnets ANC.