Arkitekturer i operativsystem
en fallstudie i monolitisk och micro kernel
DatavetenskapComputer science - computersystemsComputer science - software engineeringOperativsystemMikrokärnaMicro kernelMonolitisk kärnaMonolithic kernel
Den tekniska utvecklingen driver fram allt mer avancerade
datorsystem. Samtidigt ställs allt större krav på stabilitet
och flexibilitet i de operativsystem som ska användas på
dessa system. De senaste årtiondena har micro kernel
arkitekturen varit föremål för intensiv forskning och det
finns idag ett flertal operativsystem på marknaden som
använder denna arkitektur.
Traditionella monolitiska operativsystem är relativt
resurskrävande system som ofta anklagats för att sakna
struktur. Micro kernel baserade system är en lösning på
detta problem där man bantat ner kernel till så lite som ett
tiotal kilobyte och flyttar ut tjänster som normalt ligger i
kernel till user space.
Solaris och Linux bygger på en utveckling av monolitisk
kernel där man byggt operativsystemet i ett antal
sinsemellan beroende lager vilket bidrar till ökad struktur i systemet.
Flexibilitet uppnås i dessa system genom att man
lägger till funktionalitet för att under exekvering länka in
ny kod i kernel.
Windows NT och Mac OS X är baserade på micro kernel
arkitektur. De använder en relativt liten kernel och flyttar
övriga tjänster till user space. På grund av
prestandaproblem med t.ex. grafik och nätverk har dock
vissa tjänster flyttats tillbaka till kernel space, vilket har lett till att
kritiker hävdar att de inte är rena micro kernel system.