Arbetsrättsliga stridsåtgärder
i fredstid
Stridsåtgärder är idag en tämligen sällsynt företeelse på arbetsmarknaden. Visserligen förekommer det fortfarande som ett påtryckningsmedel, för att i mellanperioden av två kollektivavtal få motparten att gå med på villkor som anses nödvändiga och relevanta. Dock om en jämförelse görs med hur det tidigare i historien sett ut, kan slutsatsen dras att stridsåtgärder används förhållandevis restriktivt idag. Anledningarna till detta har varit många. Två överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter som varit av särskild vikt är decemberkompromissen och Saltsjöbadsavtalet, vilka har behandlats i uppsatsen. Den arbetsrättsliga lagstiftningen som till största del skedde under 1970-talet har även den haft en stor betydelse, liksom den praxis som AD utfärdat genom deras tolkning av förarbeten, allmänna rättsgrundsatser, kollektivavtalen som individuell rättskälla mm. Uppsatsens huvudsyfte har varit att utreda hur rättsläget är idag. Att rätten till stridsåtgärder är grundlagsskyddat råder det ju inga tvivel om, så en generell rätt föreligger fortfarande. Utredningen i uppsatsen har tagit sikte på hur annan lagstiftning har begränsat rättigheten. Den centrala lagstiftningen i detta hänseende är MBL, närmare bestämt 41§. Där stadgas att arbetsgivare och arbetstagare som är bundna av kollektivavtal inte får vidta eller delta i stridsåtgärd om avtalet har ingåtts av en organisation och denna organisation inte i behörig ordning har beslutat åtgärden, om åtgärden strider mot en bestämmelse om fredsplikt i kollektivavtalet eller om åtgärden strider mot något av de fyra punktförbuden. Här lämnas med andra ord inget generellt förbud mot stridsåtgärder under fredstid, vilket också AD uttalat i flera av sina domar. Men hur föreligger det egentligen? Då lagstiftaren inte utfärdat ett generellt förbud har denne tydligen inte helt velat begränsa möjligheten. Frågan blir då istället hur den dömande makten har sett på saken. Huvudsyftet med denna uppsats har varit att genom AD:s praxis utreda huruvida det, trots deras uttalanden om att det inte föreligger något generellt förbud mot stridsåtgärder i fredstid, verkligen finns något utrymme för sådana.