Anknytning hos barn som placerats i familjehem
en litteraturstudie
Syftet med denna uppsats är att undersöka vad forskning säger om anknytningen hos familjehemsplacerade barn och hur denna kan påverkas av biologiska föräldrars delaktighet och närvaro. Vidare syftar studien till att ta reda på om det alltid är förenligt med det familjehemsplacerade barnets bästa att återförenas med den biologiska familjen. För att besvara dessa frågor genomfördes en kvalitativ litteraturstudie. Studien presenterar anknytningsteorins huvuddrag för att skapa förståelse för resultaten. Vidare ges en övergripande bild av den svenska familjehemsvårdens mål, och då i synnerhet att utgångspunkten är att barn som bereds vård i familjehem ska återförenas med sina biologiska föräldrar. De åtta artiklar som ligger till grund för studiens resultat behandlar hur barns anknytning kan påverkas vid en familjehemsplacering. Vissa av artiklarna är särskilt inriktade på hur barn som är familjehemsplacerade påverkas av de biologiska föräldrarnas besök i familjehemmet. Resultaten av denna studie tyder på att barn som bott en längre tid i familjehem ofta knutit an till familjehemsföräldrarna och att en återförening med de biologiska föräldrarna kan medföra negativa effekter för barnen. Den svenska lagstiftningen där man primärt har en återförening med de biologiska föräldrarna som mål förefaller enligt resultatet i denna studie inte vara förenlig med barnets bästa. Det framkommer i flera av de studerade artiklarna att det är vanligt att biologiska föräldrars delaktighet under familjehemsplacering leder till negativa känslor och försätter det familjehemsplacerade barnet i en lojalitetskonflikt. För att biologiska föräldrars besök i familjehemmet skall vara givande skall de vara regelbundna och syftet med besöken skall vara begripligt för barnet.