Anhörignärvaro vid återupplivning - En litteraturstudie
Bakgrund: Frågan om anhörignärvaro vid återupplivningsförsök väcktes först 1982 i USA. Sedan dess har ämnet diskuterats och studerats, fördelar och nackdelar har vägts mot varandra, för såväl vårdpersonal som anhöriga. Att förlora någon som står en nära innebär en stor kris. Därför är det viktigt för vårdpersonal att veta hur de ska ta hand om den anhörige, i den kaotiska situation som återupplivningsförsöket faktiskt är.
Syfte: Belysa upplevelser och attityder kring anhörignärvaro vid återupplivningsförsök, ur vårdpersonals och anhörigas perspektiv.
Metod: Databassökningar skedde i CINAHL och PubMed. Tio studier med såväl kvantitativ som kvalitativ ansats, granskades och analyserades.
Resultat: Resultatet redovisas under huvudkategorierna Vårdpersonals upplevelser och attityder samt Anhörigas upplevelser och attityder. Bland vårdpersonalen rådde delade meningar angående om anhöriga borde få närvara vid återupplivningsförsök eller ej. En del menade att närvaron var positiv för såväl de anhöriga, patienten som för vårdteamet. Andra ansåg att det inte fanns någon som helst anledning till att bjuda in anhöriga att närvara. Vårdpersonalen menade att tillgången till en stödperson var grundläggande för att anhöriga skulle kunna närvara. Bland anhöriga ansåg de flesta att det var deras rättighet att närvara vid återupplivningen av en närstående. I de fall då återupplivningsförsöket inte lyckades, kändes det skönt för de anhöriga att veta att patienten inte varit ensam under sin sista stund i livet.
Konklusion: Det råder delade meningar bland vårdpersonal angående anhörignärvaro vid återupplivningsförsök. Bland anhöriga är åsikterna mer samstämmiga, och det ses som en självklarhet att få närvara.