Anestesisjuksköterskans upplevelse av omvårdnadsarbete på olycksplats
Bakgrund: Anestesisjuksköterskans arbete ute på olycksplatsen är många gånger en krävande, avancerad arbetsplats både fysiskt och emotionellt. Anestesisjuksköterskan arbetar väldigt ofta i komplicerade miljöer, med flera aktörer inblandade och mitt i den komplicerade miljön är patienten som är i behov utav anestesisjuksköterskans omvårdnad. Bemötandet ute på olycksplatsen är en viktig del i arbetet och för att kunna nå patienten krävs att aktivt söka kontakt med patienten. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av omvårdnadsarbete på olycksplats. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie. Fokus var avancerat omvårdnadsarbete ute på olycksplatsen. Tre anestesisjuksköterskor intervjuades och intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier och 9 underkategorier. De tre huvudkategorierna var, när larmet gått, omvårdnads arbete på olycksplatsen och bearbetning efteråt. Resultatet följer upplevelser från början när larmet gått, på olycksplatsen och hur anestesisjuksköterskan bearbetar sina upplevelser efter arbetet ute på olycksplatsen. I resultatet framkommer det att arbetet ute på olycksplatser var en mycket krävande uppgift men där patienten var i största fokus genom hela arbetet. Slutsats: Arbetet ute på olycksplatsen var ett lagarbete som ställde stora krav på anestesisjuksköterskan för att kunna ge god omvårdnad till patient. Det var viktigt för deltagarna att få möjlighet att bearbeta de ibland mycket svåra situationer som de hade upplevt på olycksplatsen för att kunna arbeta vidare.