Anestesisjuksköterskans uppfattning av att kunna arbeta evidensbaserat vid ett traumalarm
En intervjustudie
Trauma är den vanligaste dödsorsaken under livets första fyra årtionden och kan orsaka stort lidande för den enskilda individen samt höga samhällskostnader. I Sverige saknas nationella och regionala riktlinjer för traumaomhändertagande, men ett flertal projekt pågår för att uppnå en säkrare traumavård. På grund av det låga antalet traumalarm av större dignitet får anestesisjuksköterskan, som ingår i det multiprofessionella traumateamet, efter genomgången Trauma Nursing Core Course (TNCC) -utbildning ringa praktisk övning vilket kan medföra en svårighet i att upprätthålla förvärvad kunskap. Syftet med studien var att beskriva anestesisjuksköterskans uppfattning av att kunna arbeta evidensbaserat vid omhändertagandet av en patient på akutmottagningen i samband med ett traumalarm. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex verksamma anestesisjuksköterskor och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Efter bearbetning av data framträdde tre kategorier: krav på kunskap, krav på arbetssätt i akutrummet och möjlighet till utveckling. En rad specifika förutsättningar krävs för att anestesisjuksköterskan ska kunna arbeta evidensbaserat i samband med ett traumalarm. Det krävs att anestesisjuksköterskan har erhållit kunskap genom förvärvad erfarenhet i sina vardagliga anestesiologiska arbetsuppgifter, ett giltigt TNCC certifikat, delaktighet vid traumaövningar, debriefing efter traumalarm samt ges möjlighet till utveckling. Resultatet kan bidra till ökad medvetenhet hos anestesisjuksköterskor som medverkar i traumaomhändertagande att arbeta evidensbaserat, vilket i sin tur kan bidra till en ökad patientsäkerhet med förhoppningsvis minskat lidande för den enskilda patienten samt i förlängningen minskade kostnader för samhället.