Allvarlig psykisk störning, bedömningen och dess utveckling
Uppsatsen berör genomförandet av rättspsykiatriska undersökningar i Sverige med fokus på vad som ligger till grund vid bedömningen av begreppet allvarlig psykisk störning och om bedömningen förändrats mellan 1990- och 2000-talet. Speciell uppmärksamhet läggs vid att mäta betydelsen av patientens psykosociala funktions-förmåga vid bedömningen. Undersökningen har en rättsvetenskaplig grund då den belyser den praktiska tillämpningen av den rättsliga regleringen. I undersökningen används kvantitativ metodik och analys. Det statistiska resultatet av undersökningen visar att de som bedömdes ha en allvarlig psykisk störning överlag hade en psykos-sjukdom samt en låg psykosocial funktionsförmåga. Undersökningen visar att det är färre patienter som bedömdes ha en allvarlig psykisk störning under 2000-talet gentemot 1990-talet av de som genomgått en rättspsykiatrisk undersökning. Vidare visar undersökningen att betydelsen av den psykosociala funktionsnivån har ökat under 2000-talet vid bedömningen. Undersökningen antyder även att relevansen av att patienterna har en personlighetsstörning vid bedömningen har minskat sedan 1990-talet.