Adoptivföräldrars och biologiska föräldrars upplevelser av barnhälsovården
Barnhälsovården i Sverige ska vara en resurs för alla familjer med barn upp till skolåldern. Syftet med studien var att undersöka hur adoptivföräldrar respektive biologiska föräldrar upplevde kontakten med barnhälsovården, vilka förväntningar de hade på barnhälsovården samt vilka olika insatser de blivit erbjudna. Dessutom undersöktes om föräldragrupperna hade olika behov när det gällde kontakten med barnhälsovården och hur de upplevde att deras behov uppfyllts. Studien är av kvalitativ design och intervjuer har genomförts både individuellt och i grupp med biologiska föräldrar och adoptivföräldrar.Resultatet visar att adoptivföräldrar förväntade sig och erbjöds färre insatser från barnhälsovården än biologiska föräldrar. En stor skillnad mellan grupperna var hur snart de träffade distriktssköterskan efter hemkomst med sitt barn, och hur ofta de besökte barnavårdscentralen. Biologiska föräldrar kunde bygga en förtroendefull relation med distriktssköterskan genom en tidig kontakt och täta besök i början. Adoptivföräldrarna saknade den möjligheten och upplevde dessutom att distriktssköterskan hade bristande kunskap om adoption och adoptivfamiljer. Tillsammans resulterade detta i att adoptivföräldrarna sällan sökte hjälp för annat än medicinska problem på barnavårdscentralen. Att adoptivföräldrarna erbjöds färre insatser skulle kunna bero på att barnhälsovårdens fokus låg på adoptivbarnets ålder vid hemkomst snarare än på familjens behov.